"Kristina Olsson är född 1952 och skriver vardagliga, spännnande romaner om vanliga, märkvärdiga människor/.../Hennes böcker ges ut i konventionell formgivning av "förlaget där författarna samarbetar" på Fäbodgatan i Skellefteå. De brukar få goda recensioner i landortspressen.
Alltså - för det lär knappast vara trots detta - är Kristina Olsson så gott som osynlig i Stockholmsmedierna.
Det är synd.
Om Gerda Antti på sin tid förtjänade press och läsare över hela landet gör Kristina Olsson det med. Olsson/.../berättar stilrent och hemlighetsfullt med dramaturgisk driv./ ...
.../Det är skildringen av just vardagsumgänge kontra kris, och av grundfästa principer mot en vacklande verklighet, som det ovanliga med Kristina Olssons skrivande ligger."
Nina Lekander, Expressen 2003-03-04

"Ämnet Kristina Olsson tar upp är föga diskuterat i svensk samtidslitteratur, och hon gör därför en angelägen och modig insats genom att ta upp det. Jag är övertygad om att åtskilliga kvinnor (och män) känner igen sig."
Maria Björkman, BTJ

"Viss händer det att kontrasterna och folk med olika uppfattningar i väsentliga frågor erotiskt och av andra skäl dras till varandra. Men jag har ändå svårt att tro på den här historien. Att söka fånga känslorna under ytan, kan tillhöra det viktigaste och svåraste i ett romanbygge. Men att ge trovärdigt uttryck för en eruption, som flammar upp i öppen dag, är inte lättare."
Siwert Petersson, Jönköpings-Posten, 2003-06-05

"Kristina Olsson berättar med ett levande och lättläst språk som inte saknar poetisk kraft. Hon har modet och förmågan att teckna levande bilder och skapa suggestiva stämningar genom detaljerade beskrivningar av inre och yttre tillstånd.
Romanen är välkomponerad och innehåller flera starka personskildringar."
Caroline Thorén, Upsala Nya Tidning 2003-05-28

"Det finns en spänning mellan hur en människa vill forma sitt liv och sina värderingar och hur livet verkligen blir och den lockelse och styrka det kan finnas i det som strider mot ens värderingar. Kristina Olsson lyckas med att visa den spänningen som finns hos Pia och hon gör det på ett spännande sätt. Pias oförmåga att själv hantera denna spänning ger oss som läsare en riktning för våra egna funderingar och vår egen kamp med den. Jag tycker om att vi som läsare får ett problem beskrivit och förslag till hur man kan förhålla sig till detta.
'Det som ingen ska veta' utgår ifrån den vanliga vardaglunken och mynnar ut i ett resonemang om hur vårt samhälle ser ut och vad som formar det och oss. Det är en intressant resa som vi bjuds på och vi får möjlighet att själva bestämma färdrikting och mål."
Anna-Lena Grip, Nättidningen Östgöten 2003-04-06

"Romanen Det som ingen ska veta (Ord&visor) av Kristina Olsson är ett vardagsdrama som säkert kan utspela sig lite varstans. Det kan som här vara föranlett av relationerna till gud eller ha andra anledningar till konfrontation familjemedlemmarna emellan. För Pia och hennes familjs del tar emellertid händelseförloppet en vändning som ingen av de inblandade hade kunnat vänta sig. Kristina Olsson har tidigare använt kombinationen andlighet-vänstersyn tidigare. Hennes förra roman "Aldeles röd" snuddar också vid det temat. Men det handlar ingalunda bara om tro och politik. Det handlar om fantasier och om drömmar. Om hur vi är och hur vi vill vara - och hur det påverkar kärleken."
Lars-Erik Larzon, Dalademokraten 2003-04-02

"Olsson har tagit sig för att dryfta könsproblematiken ur en mängd olika synvinklar, men verkar stanna vid en kulturbetingad förklaringsmodell. Och i den granskningen står kyrkan mitt i byn: kristendomen är en kvinnoförtryckande religion, det kan man inte komma ifrån. Olsson skriver inte läsaren på näsan utan skapar tvärtom betydelsemättade och finurligt mångtydiga situationer som tvingar till eftertanke, oavsett vilkendera hjärnhalvan man använder."
Rune Holmström, Ny Tid nr. 14 2003 (Finland)

"Kristina Olsson är bäst på att skildra slask på golvet, kladd i fickorna, krångel med mjölkpaketet, mamma med hålfotsinlägg och minnen från ett 70-tal hon har distans till.
I den här skildringen av familj och släkt är drömmarna levande och lockande, här finns lust och frust, men vardagen är både ogripbar och plågsam."
Brittmarie Engdahl, Folkbladet 2003-03-19

"...det som särskilt utmärker Kristina Olssons berättelsekonst är omsorgen om detaljer./...
.../Språket är alltså både följsamt och funktionellt i denna gestaltning av den med författarinnan själv (född 1952) jämngamla högstadieläraren Pia Hanssons 50-årskris.
Baksidan upplyser om att det ska handla om sprickan mellan hur vi är och hur vi vill vara. Det låter besvärande pretentiöst, ungefär som en bruksanvisning för livet. Nu blir det inte så utan snarare en inlyssnande avkänning om när tillvaron blivit för självklar, när något svårfångat fattas, det som ingen ska veta något om."
Ola Gustafsson, Norrköpings Tidningar 2003-03-18

"Olsson, som gissningsvis har personliga erfarenheter av och band till socialismen och kvinnofrigörelsen, har skrivit en modig roman om förväntningar, fördomar och könsroller. Hon vågar visa att svart är mer än svart och vitt mer än vitt. Männinsors komplexitet sträcker sig vida bortom politisk korrekthet./...
.../Med ett jordnära språk smyger Olsson fram brytningen mellan trivial verklighet där allt går på rutin och drömvärldar bortom sans och vett. Hon bemästrar till fullo konsten att gestalta utan yviga gester. Dessutom berättar hon, till skillnad från flera nutida realister, med engagemang en spännande historia."
Stefan Whilde, Skånska Dagbladet 2003-03-13

"Jag är inte säker på att jag instämmer i tesen om feminismen som politisk fernissa över mammabilden inom oss. Prästen mainfesterar en vampyrlik förmåga att dränera Pia på kraft, enbart genom att attrahera henne sexuellt. Förutsättningen är underförstått att inom kvinnan finns ett biologiskt (eller socialt präglat) väsen som drömmer om underkastelse under auktoriteten. Och 'Piagenerationen' skulle följaktligen brytas ner av den inre kampen mellan det politiska och det biologiska djuret?"
Måna N. Berger, Nerikes Allehanda 2003-03-13

"Religiös kris, plötsligt kåtslag eller bara en utarbetad fyrabarnsmors högst relevanta reaktioner på tidens hårda gång och livets mesiga refränger? Pikant är det, hur som helst. För vad föranledde mötet med Bjarne? Yngsta dotterns idoga tjat om att få konfirmera sig, trots att hon aldrig döpts. Pia gick ur statskyrkan så snart hon blev myndig, vigseln med Bengt i Köpenhamn var, som det heter, "borgerlig".
Själv är hon närmast småborgerlig, en flicka från arbetarklassen som successivt arbetat sig in i den åtminstone lägre medelklassen. Till romanens realistiska höjdpunkter hör också släktmiddagarna och de träffsäkra interiörbilderna av äldre generationers bröllopsfoton och männens fredagsgroggar"
Jan Karlsson, Östgöta Correspondenten 2003-02-27

"Anslaget i Det som ingen veta är bra. Kristina Olsson skildrar träffsäkert familjediskussioner och vardagsgnabb i hemmet, och snacket under de regelbundna träffarna hos Maria med den prunkande vildvuxna trädgården Men efter ungefär 100 sidor stannar romanen upp och börjar trampa vatten. Konturen blir luddig. På något sätt följer berättelsen med huvudpersonen in i den dimma som fantasierna fört henne. Det fungerar mestadels inte då romanen vilar på en grund av igenkännlighet och trovärdighet. Eller har jag fel? Och beror det på att jag som man inte kan, eller vill, komma in i den kokong där Pias erotiska fantasier och drömmar lever i?"
Ingemar Nilsson, Norrländska Socialdemokraten 2003-02-26

"Jag tilltalas av det vardagsnära i hennes text. Olssons ambition att hamna i nuet känns uppfylld med råge. Vi som sett alldeles för många böcker i hyllorna där männens livskriser beskrivs utan och innan kan här få ett annat perspektiv."
Annica Högberg, Vimmerby Tidning 2003-02-24

"I romanen möts det vanliga och triviala med det utanförstående och svårförståeliga. Hur kan Pia reagera som hon gör, en klok, vuxen och mogen kvinna? Kan vi alla dras in i skeenden vi inte behärskar och vad händer då? Boken väcker existentiella frågor men har också en lite raljerande och roande underton.
Den är mycket välskriven och Kristina Olsson har en uppenbar berättartalang, med blick för det speciella. Det som vi andra inte alltid ser utan står oförstående inför.
Eva Johansson, Västervikstidningen 2003-02-19

"Kristina Olsson har i en förtätad och frigjord berättelse på ett öppet och okonstlat sätt fångat både människor och miljöer i en samtid där sprickorna ofta blir till livslånga prövningar i en frigörelseprocess.
Det finns ett allvar och en säker formulering kring det tidlösa temat om kärlekens förutsättningar. Hur människor utvecklas under ett långt förhållande och hur man på skilda sätt tolkar skärningspunkterna i tillvaron."
Sven Slotter, Motala&Vadstena Tidning 2003-02-05