 |
|
Recensioner
"...över huvud har Kristina Olsson särdeles handlag med
att varva drastisk komik med djup tragik. Så har hon också
erfarenhet som dramatiker, har skrivit för såväl
Östgötateatern som för radion. Detta är hennes
romandebut och 'Tre små Rograr' är en riktigt bra bok.
Väl komponerad, spänstigt berättad och handfast förankrad
i en nutid, där 'nätverk' är ett lösenord. Men
vad hjälper det med nätverk när maskorna är
trasiga?"
Gujje Mattisson, Arbetet
"Låt mig säga detta från början: Den här
romanen tar fullständigt andan ur en. Det är sträckläsning
som gäller /.../ Detta är något mycket ovanligt
i nuvarande bokutgivning: en helt igenom realistisk roman, psykologiskt
trovärdig, insiktsfullt och språkligt helgjuten.
Om Kafka hade varit kvinna och levt idag i Sverige hade han kanske
skrivit så här."
Elisabeth Norin, Jönköpingsposten
"I vissa kapitel känns miljön farsartad som i en scenpjäs
av Dario Fo. Här finns skarp satir, borgerlig dubbelmoral,
myndighetsfraser, stadgar, cirkulär.
Det är som att lyfta på taket och se ned i folkhemmet."
Erik Yvell, Dalademokraten
"Resultatet blir en stark dramatisk klang tillkommet utan åtbörder.
Språket är vardagligt och stilen har likheter med Inger
Alfvéns, också när det gäller valet av huvudkaraktärer:
de vi betraktar som misslyckade, de som dukat under, eller nästan
dukat under av sina erfarenheter. En stilsäker debut som inbjuder
till reflektioner på flera nivåer."
Sara Jern, Bibliotekstjänst
"Kristina Olsson drar en summarisk, säkert typisk fallstudie:
barnens förkylningar, vänner och släkt som av olika
skäl försvinner ur sikte, isoleringen, smutskläderna
som samlas, utsattheten och ensamheten, hur rädslan får
fäste och vardagen rämnar, greppet och kontrollen förloras.
Det stegras. Hålet växer.
Resten är kritikerns tystnad, ty romanen ruvar som sagt på
något nära nog outsägligt."
Jan Karlsson, Östgöta Correspondenten
"En lysande debut! Kristina Olsson har skrivit en historia som
är enastående, både i form och innehåll.
I sin debutbok Tre små Rograr (Ord & Visor förlag)
berättar hon en absurd historia och med ett språkligt
flyt som kanske inte är så vanligt för en debutant.
/...
/Detta är utmärkt och levande berättat. Kvinnans
frustration och uppgivenhet blir högst påtaglig. Kristina
Olsson skriver med en djup mänsklig medkänsla utan att
bli sentimental när vi får följa nedbrytningsprocessen."
Eva Johansson, Västervikstidningen
"Trillingar. Hur kan man hitta på att skriva om något
så orealistiskt som trillingar? Kristina Olsson, poet, dramatiker
och Linköpingsbo kan. Och hon gör dem till debutromanens
inkapslade centrum."
Ann-Charlotte Sandelin, Norrköpings Tidningar
|
|